flitiga lisa
Istället har jag lekt städtant. Visst, sen uppgång ur
sängen och sedan en film under frukosten. Men sen
så. Plocka undan, sortera, diska, tvätta, damma, damsuga,
skura golv, skaka mattor i hela vår gigantiska stuga.
Eller okej det är bara två rum och kök plus hallen då.
Men det tog tiiiiid! Nu brukar jag ju inte städa särskillt ofta.
Så vad är anledningen till min duktighet? Jo, Andreas
kommer hem från Kreta imorgon kväll/natt. Och han gav
mig en tillsägelse om att han förväntade sig att huset
skulle se okej ut när han kom tillbaks. Ah! Han ska få
se han! :) Han brukar ju då vara den som är duktigast
på att underhålls-städa eller vad man ska säga.
Men när jag väl ska städa, ja då får det bli ordentligt.
Ojoj vad kul att läsa om städning. Gött. Hrm.
Tant Kristina
nu medan Andreas inte är hemma. Blir fattig av att köpa lunch varje dag också.
Men nudlar är ju liksom bättre än inget. Eller? Skölja ner det med läsk så är
måltiden komplett. Massor med kolhydrater iaf.
Är ju lite problematiskt också när man stänger butiken kl.18 och börjar träna kl.18.30.
Och däremellan ska det typ räknas kassa, plockas undan lite och sånt. Dessutom
byta om. Så det gäller att äta rejält mellanmål på eftermiddagsfikat. Jag blir på skapligt
dåligt humör om jag inte får äta ordentligt. Typ sådär så jag känner för att bita av huvudet
på folk som jag stör mig på istället.
Träningen ikväll var trälig. Eller det var en helt okej träning. Men min kropp börjar känna
sig gammal och sliten. Just nu är det jumsken som strejkar lite. Kan inte vända tvärt,
trycka ifrån med vänsterbenet eller passa med vänstern heller. Störigt.
Men kanske inte konstigt att min kropp känner sig gammal. Jag och mysan är ju då
äldst med våra 21 år (eller ja jag fyller ju inte förens i november). Sen så tränar vi ju
dessutom med U-laget på måndagar just nu. Wie jag är liksom ca 7 år äldre än de
flesta av tjejerna i Vingåkers U-lag. Jag är en kärring! :P Jag och My är till och med 3 år
äldre än de näst äldsta i vårat lag. Knepigt liksom! Fast det känns faktiskt inte som att
jag är särskillt mycket äldre än tjejerna. Dom är fina liksom. För det mesta iaf hehe.
Borde hoppa in i duschen.
We are shadows
Trevligt tycker jag. Hon har en bild på mig och henne från peace and love-festivalen 05
måste det vara. Om jag inte tar fel. Är ju så längesen jag gick på gymnasiet nu. Och det
är ju efter gymnasiet jag har min tidräkning inställd. Liksom f.gm. och e.gm.
Dessutom diskuterar vi bekymmer. Men framför allt hittar vi massor musik på youtube.
Great sysselsättning. Det finns så sjukt mycket bra musik. Så många, många känslor.
Så ofattbart vad en låt kan göra in ens kropp. På en som inte ens kan något om musik.
Bara om känslor. Eller ja, kanske inte ens det.
special K säger:
berätta att jag har börjat känna mig ensam och sådär lite gymnasiemörk igen
special K säger:
om du förstår
Therese [ladykiller.blogg.se] säger:mmm
något spontant och galet också. Så vore du snäll.
Ett par av kvällens låtar:
http://www.youtube.com/watch?v=vJeB0iEXMBI
http://www.youtube.com/watch?v=swfdGayW_90
http://www.youtube.com/watch?v=jBEYyHGbwto
http://www.youtube.com/watch?v=rvmumINKapg
http://www.youtube.com/watch?v=GAkwl1zvivg&feature=related
Sen är det som så att min grannes (Andreas farfars) katt har slagit sig ner i min soffa.
Nog kan han väll få sova där inatt? Eller är det lite stöld? Haha. Han ville så gärna
komma med in när jag kom hem vid halv elva. Och sen glömde jag typ bort honom.
Så nu ligger han och sover i soffan. Söta lurv-Sixten. Han får nog ligga kvar till
imorgon bitti.
Mamma, pappa, barn... eller nej, mamma, pappa, Stickan, Lena, Agneta, halvsyskon, helsyskon, låtsassyskon osv osv.
Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Folk vill förändra sina liv. Jag önskar nog mest att det var färre förändringar. Eller nej, kanske andra förändringar. Bättre förändringar. Nu är huset i Vingåker helt tömt. Mamma och Sara har installerat sig i lägenheten i Katrineholm. Stickan verkar ha det okej i sin lägenhet i Vingåker. Separationer. Suger. Fast i detta fallet kanske ovanligt lite. Med tanke på bråkkvot och sådant. Det har varit lungt och fint mest hela tiden. Världens fredligaste och lamaste separation. Åt lunch hos Stickan idag efter jobbet. Sen åkte vi på marknad en liten stund och köpte strumpor och sånt där som man köper på marknader. Sedan åt vi middag hos mamma och Sara inne i Katrineholm. Sara och jag vältrade oss i Sex and the city-avsnitt. Och även i chips med dipp samt godis. Är ändå rätt skönt att umgås med sin lillasyster. Och ja, mamma och Stickan också.
Nu är jag hemma i Yxtorp igen. Ensam. Ty Andreas är i Grekland med tjocka släkten. Eller ja. Familjen och Morbrors familj. Har ikväll vid halv elva upplyst mig om att han låg i shorts på en sandstrand och hade det varmt och skönt. Trevligt för honom liksom.. hum hum. Jag får ju åtminstone använda mina nyinköpta höstkläder. Alltid något positivt med kallt väder...
På min lediga dag i onsdags åkte jag till Norrköping med målet inställt på att handla baskläder till hösten. Allt för ofta när man åker iväg och handlar kommer man hem med festkläder. Men inte denna gång! nu var jag duktig (eller tråkig kanske) och köpte tjocktröjor, byxor och skor. Den var väll bara strumpbyxorna och den där lilla korta tröjan som man köpte bara för att man tyckte det kunde vara fint kanske.
Sen är det en annan lite intressant sak som jag var med om förra helgen var som så här: Min lillebror Svante konfirmerade sig. Så jag och två av mina tre "helsystrar" satte oss och åkte bil upp till Uppsala. Andra gången som jag varit närvarande vid en konfirmation. Ganska trevligt men kan inte låta bli att känna lite som att man är på nått sektmöte eller liknande. Hrm..
En liten rolig twist på det hela är ju då att Svante som sagt bor i Uppsala, där han då bor med sin mor Lena, min pappas föredetta fru. Där bor även mina två andra halvsyskon, Anna och William. DESSUTOM så är det ju som så att mina tre halvsyskon i sin tur har tre halvsyskon. Alltså mina "föredetta" låtsasbröder. Med andra ord Lenas barn sen tidigare. Och alla dessa samlades under samma tak. För första gången på ungefär 6 ÅR!! Alltså det var 6 år sedan jag träffade Lena och mina "föredetta" låtsasbröder samtidigt. Mina halvsyskon stöter jag ju åtminstone på tja... nån gång i halvåret kanske..
Föreställ er att ni har personer som ni växt upp med. Som ni bott hela sommrar tillsammans med. Folk som till och med INNAN Pappas och Lenas äktenskap brukade vara hemma hos oss väldigt mycket. Och dessa har ni inte träffat på då 6 år.... jag vet inte om det bara var jag som kände mig väldigt, väldigt sentimental när vi åkte hem därifrån. Men det var fint att träffa dem. Skulle dock jättegärna velat stanna längre. man hinner inte direkt ta igen 6 år på ca 6 timmar...
Min familj är helt jävla fucked upp. 4 helsyskon är vi, sen har vi 3 halvsyskon, sen har pappas föredetta fru 3 söner (alltså var de mina låtsas/styvbröder förut), Stickan (min låtsaspappa) har 2 barn, och ja, nu ska pappa gifta sig med en tredje kvinna som har 3 barn sen tidigare. OCH DOM HAR JAG ALDRIG TRÄFFAT!!!!!!!!!!!!!!!!!! What the fuck!!?! Och nu har mamma och Stickan flyttat isär. Kul, kul, kuuuuuuuul om dom träffar nya så småningom. Nya jävla "familjemedlemmar". No, no, no jag avstår gärna.
Nu känner jag att jag sitter här och blir lite upprörd. Men ja, har jag inte rätt att sitta och svära lite över min totalt jävla misslyckade familjekonstruktion? Va? Inte så jävla underligt att man inte vet var man hör hemma eller vem man är emellanåt kanske.
Nejmen att ha en uuuuunderbar lördagsnatt allihop så ska jag bara vänta på att Andreas kan komma hem igen och tvinga honom att säga att han är min egen familj.
Talking smooth, play by rules, like a lady
min frukost. Det är som så att jag inte kan äta frukost
utan att ha någon form av annan aktivitet igång samtidigt.
Lite lustigt men kanske för att det är så jävla långtråkigt
att äta frukost själv, i alla fall när man äter så sakta som
jag gör. Det tar liksom en evighet att tugga det där jäkla
frukostbrödet. Intressant info. Dessutom vet alla som
känner mig att jag äter extremt långsamt redan hehe.
I vanliga fall brukar jag läsa någon bok. Just nu håller
jag på att läsa serien om Isfolket. Läste en annan
"tillhörande" serie av samma författare förra sommaren.
Den var typ på 15 pocketböcker. Den som jag börjat på
nu i förra veckan är typ... 49 st tror jag. Och jag är på
nummer 5. Jag har underhållning fram till jul nu liksom :P.
Vi har ju då inte skaffat några andra kanaler än 1,2,4 och 6an
så ni kanske förstår att jag har ganska mycket tid på mig
att läsa här ute i stugan?
Nej men uscha nu är jag sen i planeringen! Ska ju jobba!
Det är den här jäkla datans fel. Bannade lockande pryl.
Kräftkalas!
Nejmen så sitter man här hemma i lilla stugan och är själv.
Andreas har farit in till Örebro för att träffa lumparpojkar och
antagligen förtära alkohol i lite mer än måttliga mängder.
Men det är lungt, dels har jag match imorgon och dels övergav
jag honom igår kväll. Visserligen intog jag inte lite mer än
måttligt med alkohol, utan jag intog otroligt omåttliga mängder
kräftor! KRÄFTOR, KRÄFTOR, KRÄFTOR!!
Tror att jag åt ca 21 st. Har jag sagt att jag älskar kräftor?
Önskar bara att jag kunde lära känna någon som fiskade
svenska kräftor och bara ville skänka dem till mig.
Bara för att jag är så söt eller något. Ty svenska kräftor brukar
ändå vara bäst. Då vet man att man får hyffsat stora klor på
alla med.. och kanske några honor med roooom... mmmm.
Dregel, dregel. Som sagt, har jag sagt att jag älskar kräftor?
Denna helg var det mamma och Stickan som bjöd.
Men nästa helg ska jag på större kräftskiva med ungdommar
så att säga. Det blir trevligt det. Och GOTT!
Bebis, Bebis, bebis!!
Jag och Andreas har ingen bebis pågång. Men däremot har fina Evelina en bebis.
Denna bebis (och dess föräldrar och mormor) hälsade vi på i torsdags. Mycket
trevligt ty jag hade inte träffat Evelina på typ.... 9-10 månader eller så? Som Evelina
själv skulle säga: ILLA!
Det kändes faktiskt ganska naturligt att Evelina var mamma. Det är hennes stil lite.
Omhändertagande och duktig och så. Men däremot kändes det lite konstigt att träffa
pappan till barnet för första gången. "Hej hej så du är pappa du? Verkligen?" Varför
är det svårare att tro att unga killar är pappor än att unga tjejer är mammor?
Är det kanske för att man anser att killar generellt sett är betydligt mer omogna?
Men han verkar snäll. Och det blir nog en väldigt snygg unge den där lilla Noa.
Med de föräldrarna liksom :).
Lite konstigt blev det dock för vi fick inte besöka lägenheten. Hon påstod att den var
som ett bombnedslag. Men jag tror att det är som så att hon odlar hasch på balkongen.
Eller framställer nya vapen i vardagsrummet. Eller kanske... kanske har en son på en
månad och inte hinner med sånt som att städa? Ja så är det nog trots allt.
Fast han var en sjukt snäll liten bebis. På hela dagen gnydde han bara lite när han
ville ha mat. Annars sov han hela tiden ungefär. Och så hade han så små, små tår!
De var verkligen JÄTTESMÅ. Helt otroligt söta.
Efter en heldag på stan i Jönköping med luch, shopping, barnprat och fika så var det
bara att fara tillbaks till lilla Yxtorp igen. Tar ca tre timmar enkel resa så jag vill verkligen
ge en eloge till Andreas som gjorde mig sällskap i min icke AC-utrustade bil under
6 st varma varma timmar. "Jamen klart jag följer med, hon har ju fått barn ju." har jag sagt
att jag älskar honom?
Faktaruta:
Visste ni föresten att bebisar är otroligt närsynta?
De ser tydligt på ca 25cm avstånd tror jag det var.
Så tro inte att de ser när du står upp vid barnvagnen
och gör tokiga grimarser för att få dem glada.
Det är bara resterande omgivning som får le lite
åt dig. Men det är väl också trevligt så.
och så var det ju det där med glädjen
Var är glädjen? Var är det roliga?
Var i hela helvetesjävlar är suget någonstans?
Det känns så fruktansvärt irriterande, jobbigt
och värdelöst att hela ens fritidssysselsättning
håller på att gå åt helvete.
Jag har spelat fotboll i tio år. TIO ÅR!!!!!
Och nu är det bara ett enda jäkla stort infekterat
och varande sår i vårat lilla lag.
Hur i hela friden ska det här egentligen gå?
Sluta spela fotboll? Nej det kan jag inte.
Det liksom bara går inte det vore ungefär som att
kapa av ett ben eller tja, åtminstone typ som att ta bort
........ ja vafan det enda jag gjort på min fritid i 10 år!!!!!!
Man kan ju inte bara kasta bort en bit av sig själv.
Jag menar inte att jag är någon stjärna på planen.
Jag menar att fotboll är vad jag gör, vad jag lägger
ut vardagskvällar och helgdagar på.
Jag har typ tid med mitt jobb, fotbollen och min sambo.
Mina vänner klagar som fan emellanåt att jag aldrig
har tid med dem. Liksom, "Nej jag kan tyvär inte
komma och hälsa på dig i helgen.. jaaa jag vet att
det var tre månader sen vi sågs... men jag har MATCH i helgen."
Så, SÅ, har det låtit för mig!! Fy fan så mycket tid man lagt ner på det.
Det var även en stor del av varför jag tackade nej till ett jobb i Örebro.
Inte hela anledningen. Men till stor del.
Jag önskar att jag inte älskade att spela fotboll.
Vikten av ett helt hem.
Just nu är allting trasigt och bitarna glider iväg och tappas under soffan och kommer bort.
Jag har inget barndomshem, jag har ingen familj.
Jag har ingenstans där jag kommer ifrån
eller hör hemma.
Just nu är allting trasigt.
When we die, we all become Swedish
I helgen var jag i Uppsala minsann.
Min födelseort för er som inte visste
det faktiskt. Dessutom nu Fridas
fina hemort.
Direkt efter jobbet i fredags satte jag
mig i min lilla babyblå ford och for för
att plocka upp Tess i Katrineholm.
Sen fick allt hon köra, ty jag ville äta
lite mat från McDonald's. Dock fick
jag inget lock till min cola. Hur lätt
är det att åka bil med en skvimpande
dricka i knät? Inte alls lätt.
Vi hittade rätt nästan hela vägen.
Endast en liten felsväng i rondell.
Men vi vände och kom som tur var rätt
innan någon hade hunnit börja sakna oss.
Vi överaskade till och med Frida genom
att komma lite tidigt.
Kladdkakebak och skvaller och sådant
pågick under senare kvällen och sedan
fick jag och Tess sova i bäddsoffan.
Faktiskt hade vi äran att iaf vara Fridas
första gäster i lägenheten. De har ju
bara bott där en vecka. Emil hade dock
varit först med att ta hem gäster.
Lägenheten var jättefin. Tipp topp
renoverad med jättesnygga tapeter
och golv. Jag vill jag vill jag vill också.
Fast jag är för snål för att lägga ner så
mycket penagr på min och Andreas stuga.
Men den är söt iaf :). Nu har jag ju till
och med fått gardiner i sovrummet.
Det tog bara fem månader haha.
Lördagen bestod av shopping, fika,
tacos, Buzz, lite Schlager och en skvätt
uteliv.
Shoppingen ägde rum nere i Uppsala city.
Väl där så fick vi telefonsamtal
från Jenny som bestämt sig för att ta
pendeln från Stockholm till Uppsala
och göra oss sällskap under dagen.
Dessutom så stötte vi på ytterliggare
en floristtjej i den första butiken vi
gick in i. Sandra hade ingen av oss
träffat sen studenten. Helt knäppt
kändes det faktiskt. Men kul.
Kvällen Bjöd på taco, Buzz, Schlager och lite utgång.
Det var på det hela taget en fin helg :).
Nästan lika fin som Frida på detta kort.
förlist
jag, du, han, hon, den och det blir
kära, ensamma, glömda, stressade,
asociala, galna, rädda och lyckliga.
De reser jorden runt, byter jobb, flyttar,
kräks, skrattar, längtar och hoppas.
Men inte tillsammans med mig.
Och sedan är man inte viktig längre.
Och sedan blir man ensam,
man driver iväg dem,
orkar inte med dem,
hinner inte med dem,
glömmer bort dem.
Man tänker på dem,
saknar dem,
längtar efter dem,
kan inte leva utan dem.
Och sedan är man ensam igen.
gammal som gatan
Jag är härmed vuxen. Scary. Inspark i det riktiga vuxenlivet
skedde i form av maskeradparty ute i vingåkers urskog förra
lördagen. Mycket skoj men svårt att vara värdinna har jag
konstaterat. Ska härmed nog mest bli bjuden på fester och
inte bjuda på fester själv. Hrm.
Och mina vingar som jag skrek, svor och hade bekymmer med,
ja, de gick sönder ungefär tre fyra gånger under kvällen.
Så mycket för mitt knåpande! Dock var gästerna mycket fina
hela högen, duktiga på att klä ut sig var dom faktiskt. Många
älvor och prinsessor blidde det. Men vafan, vi är ju feminina.
Endel långväga gäster kom som man sedan inte ville släppa
iväg igen. Ni fattas mig. Ibland är det väldigt ensam här.
Föresten körde Andreas på en älg på kvällen innan festen ocskå.
Riktig änglavakt hade jag ty mamma och Stickan kom och mötte
upp vid stugan och hindrade mig från att åka med i Andreas bil.
Sedan var hela hans vindruta krossad vid passagerarsidan där
jag skulle ha suttit. Och min finaste finaste pojke klarade sig utan
skador tack vare att älgen inte träffade rakt fram på huven. Brr..
Jag vill att han aldrig dör.
Ett extra tack riktas till storasyster Elin som sydde flitigt på Andreas,
Lillasysters och hennes pojkväns dräkter. En riktigt PÄRLA!
(Eh alla andra har redan lagt ut bilder från maskeraden typ haha.
Kolla Ladykiller eller lillasyster saras blogg om ni är nyfikna)
Det va kanske meningen att jag skulle skriva mer ikväll men nja,
jag orkar helt enkelt inte. Imorgon ska jag greja i min framtida stuga.
Yeah!
återvändaren
Jag är rädd för att vara fast.
att man är rädd att älska den för mycket.
För ett par helger sedan var jag och Andreas på inflyttningsfest hos Olle, Jessica
och Jesper i Jönköping. Även Evelina den fina var där. Samt Jespers flicka Tess.
Plus övriga människor som jag inte känner då. Det var jäkligt skönt att träffa
JeppeoOlle. Och Evelina så klart. Ögonsten. Jag hade saknat dem så mycket.
Inga mirakel skedde. Men Olle och Andreas hälsade. Och höll sig åtminstone
på varsin kant. Men jag kunde/kan ändå inte låta bli att bli lite ledsen. Det skulle
lösa en hel massa om dom två kunde komma överens. Jag önskar så att dom
skulle kunna tycka om varandra. Men jag vet att man inte kan få önska allt.
Älskade att se Adreas och Jesper skratta tillsammans i alla fall. På det stora
hela hade vi väldigt trevligt. Jag bara saknar hur det var.
Men så nära får ingen gå
Jävla, jävla kväll och natt.
Bara så fruktansvärt mycket
frustration och tankar som
spränger i hela min kropp.
Pang, där rök mina sista
hjärnceller, bom där rök
mitt sista hjärta.
Ursäkta röran, vi bygger om.
I slutänden kanske det blir
en ny, förbättrad Kristina.
"Så nära får ingen gå"
och ibland tänker jag
aldrig låta er komma.
Jag tycker inte om det längre.
Inte så mycket i alla fall.
Saknar känsel i fingertopparna.
Känns som att jag ramlar
och slår mig på världen
emellanåt. Tror nog inte att
det bara är jag som har dålig
balans, men jag kanske
klagar mer än vad andra gör.
Jag vet inte hur man får
balans i detta liv.
Och folk dör, de dör och dör
och dör. Det funkar inte för mig.
Jag är inte okej med det.
Tänker du dö tänker jag inte
fortsätta älska dig.
Tänker du dö före mig
tänker jag inte älska dig. Alls.
Okej?
Ibland är det skönt att krypa i någon annans dräkt och låtsas vara någon annan.
Är det typ bara 9åringar som får ha det? Hum hum.
Jag tycker det är kul att klä ut mig faktiskt! Och jag råkar
ju fylla nära inpå halloween och allt. Så det borde ju vara
rätt så accepterat om man klär ut sig då haha.
Vad har DU för förslag på tema?
Såhär såg vi ut när vi hade 60-talstema då Floristgymnasiet fyllde 40 år.
Hetingar hela bunten minsann.
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny. Jag har rätt mycket med mig själv, precis som du.
närma sig mitt i natten. Kanske är det bara därför, kanske är det för Winnerbäcks "Om du lämnade mig nu", men jag känner mig ensam och det är inga angenäma tankar som smyger sig på då. Kanske, kanske är det bara jag?
Andreas ska befinna sig i Stockholm de närmaste två eller tre veckorna utklädd till militär som försvarar Svea Rike.
Tankar passar sig inte.
"Jag föll, men inte fångade du mig Du vände och gick hemåt till dig.
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om fast du hade bett
mig hoppa, fast du hade viskat - kom!
Då jag fallit tror jag inte du såg hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log.
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog."
- Lisa Ekdal,
"Du var inte där för mig"
Hämnden är ljuv!
att vi vann matchen mot Torshälla.
4-1 på Vingåkers IP.
Sug på den era jävlar!
Ingen toppen match från
min sida men så skönt
efter förlusten i våras.
Det är inte lika lätt att spela
om man inte har dommaren
på sin sida, eller hur?
Suckers!
Jag såg ut på detta vis sist vi hade spelat mot Torshälla
och någon jävel nickade mig under ögat.
Inget sådant delades ut idag.
Men dom fick ju i alla fall stryk spelmässigt typ hehe.
Låt oss alla bli änglar någon gång fader
sorgligaste jag någonsin sett.
När jag lämnade bgravningsblommor
till kapellet idag stod där en liten vit
kista, mindre än en meter lång.
I denna lilla kista låg en liten flicka
som hann bli ungefär en vecka gammal.
En liten efterlängtad dotter som försvann
direkt efter att hon kommit.
Jag tycker det är så sorgligt.
.
Återigen ett slut på något som aldrig riktigt hann börja.
Detta var sommaren vars signaturlåtar var:
- Jag klarar mig - Jonas Gardell (Pepplåt vid dumpning)
- I'm gonna fuck you (until you stay fucked) - Jonas Gardell (allmänt klokren peppande låt för oss tjejer)
- Dunka mig gul&blå - Frida (Min mor sa vid ett tillfälle att detta var min låt :O Kul liksom. Great att ragga till haha)
- Beautiful girls - Sean Kingston (Sommarens bästa nya låt. Min och Gs låt kan man väl säga..)
- Du kan få mig hur lätt som helst - Lasse Lindh (Lasse Lindh frälste mig en smula när han besökte Vingåker. "Kärlek, var inte kärlek menat som något enkelt att ge? Och när blev kärlek så svårt att få?" Jag höll på att börja gråta då och där i folkets park.)
sommarsugna stackars bleka svenskar fick fortsätta vara just
soltörstande, sommarsugna och bleka. I alla fall jag. Ty min
tre veckor långa semester innehöll ca två soldagar. Så brun
ja det kan man inte kalla mig. Brun utan sol here i come.
Det är dock inte bara vädret som har varit turbulent denna sommar
Juni inleddes med att Andreas och jag gick skilda vägar, igen.
För andra gången. Hans student kom och gick. Jag var aldrig där.
Dock gjorde hade jag ett terapiarbete på gång som jag senare gav
till honom. Jag samlade allt i en bok. Bilder, ord, minnen, känslor.
Saker vi aldrig gjorde. Denna lilla samling fick han efter midsommar.
Och man föll tillbaks vissa nätter.
Appropå midsommar. Den firades med besök av Frida och Tess.
Även Robin va med och lekte med oss ^^. Sill, potäter och dans i
Brevens. Pratade i telefon och träffade Andreas för första gången
efter att han gjort slut. 4 veckor död. Jag ville stå kvar där under din
luva, skyddad för regnet, hela sommaren. Så nära och så långt bort.
Midsommardagens natt ville jag mest bara försvinna.
Eller ha ihjäl dig.
På det stora hela har hela sommaren handlat om ett ämne: Killar
Detta var sommaren som jag festade och sov ihop med chefens
utomordentligt söta brorson. Åkte porsche och promenerade med
Vingåkers badboy. Var en smula inneboende i hetingen från Flens
källare. Var eftertraktad som älskarinna åt en upptagen man (haha).
Detta var sommaren som Andreas sa att han älskade mig igen.
Och jag återkommer med min vanliga rad:
I thought you said:
PS. Jag har köpt en digitalkamera nu. Så nu kan jag
dokumentera hur jag ser ut när jag funderar på mitt liv.
Många karlar lite tid, hur ska jag få sinnesfrid?
Eller ner under täcket.
Någonstans där man inte
behöver tänka eller
oroa sig.
Vill mest bara gråta ut
allt jävla skit som har
samlat sig i mitt huvud.
Jag trodde snygga killar
var känslolösa players.
Jag tänkte att jag kunde
vara det jag också.
Hade inte förväntat mig
att han skulle vara så fin.
Åt helvete med att försöka
ha någon vettig relation
till killar.
Eller till sig själv.
Jag är riktigt onyttig för mig själv.
Jag har en parfym som
kommer att göra att jag
tänker på dig hela tiden, G.
Och jag har en låt som
jag har tänkt ska spelas
på vårat bröllop, A.
Det verkar som så små
saker mot så stora.
Jag vet inte vet inte vet inte.
Min dotter ska heta Freja.
Vem som är pappan
kvarstår att se.
Och jag menar blir,
för jag är inte gravid.
Vad jag vet haha.
VS 
