Så mycket bilder, så mycket snokande.
Att jag inte skaffade det tidigare!
Haha!
Jag har nu en facebook. En ansiktsbok.
Det kan ju vara bra att ha till att som sagt,
snoka och kolla på bilder. Spännande.
Nya funktioner och grejer överallt.
Var ute och promenerade ikväll med min finaste Andreas.
Vi har blivit riktigt duktiga vi. Promenader bränner fett säger dom.
Och jag har fått lite mer av den varan än jag är van vid.
Dessutom så at det kanonbra att promenera med sin sambo.
Då pratar man mycket mer än om man sitter vid tv:n liksom.
Skönt.
Man ska grunda tidigt
Jag är en riktig finsmakare. Sara ser mer ut som en alkis som måste hålla
fast i bordet för att inte ramla omkull. Vad kan vi vara? 5 och 2 år? 6 och 3 år?
Finsmakaren Kristina Fyllot Sara
Förresten är det faktiskt drinkmix eller något som vi smakar på. Inte alkohol.
Men vår moster hade en sån fin bar som Sara och jag brukade leka i.
Massor med små flaskor som man kunde låtsas att man blandade drinkar med.
Trevliga barnlekar haha ^^
Och vad är det egentliten frågan om med depannbanden??
Du är allt jag har kvar
Jag lyssnar på Kent ikväll. Och bara för att det tar fram det där hos mig så ska jag publicera en gammal dikt.
Ibland, ibland saknar jag den där olyckliga sidan. Det gjorde mig lite kreativ.
plastgolv mot kinden
jag önskar att du kunde förstå,
det finns tider på dygnet
som jag har svårt att andas
utan att du blir en del
av mitt minspel
jag har grus på kinden
jag har kvarnar i revbenen
det stannar inte
det stannar aldrig
allting maler på, jag försöker mala sönder
alla stora tankar, alla stora känslor
som du måste ha glömt här av misstag
kan du komma och hämta dem nu?
mitt hjärta blundar dagtid
det är hårt att se
och det är för många rakblad
i mitt blod som skär
när det cirkulerar
och ibland slår hjärtat så hårt
att jag tror att det vill slå ihjäl mig
jag tror att
mitt hjärta har bestämt sig
för att ta livet av mig
jag skulle vilja veta
när jag hamnade på listan
över dödsfall på grund av
ett argsint hjärta.
jag hatar att vara vaken
den här tiden
om du kunde dela golv med mig
om du ville dela något med mig
om du ville vara en del av mig
det spelar ingen roll
det är du redan
ett djupt andetag ifrån
att vilja somna nu
jag gråter bort alla skavsår
i lungorna inatt
det är inte vackert att
skriva nattpoesi
det är sorgset
hur kommer det sig att
du och jag älskar nätter
när nätterna hatar oss
törs du utmana mörkret
du som är mörkrädd?
Jag ser dig ligga stilla i mörker
kan du se mig på samma sätt?
Jag tror att vi har gjort oss
ensamma när vi stänger oss
du brukar säga så, att du är ensam.
Det finns inga ord för att beskriva
vad jag vill säga till dig
mina händer har saker att viska till dig
kanske kunde du förstå det nu
snälla förstå mig
du gör mig så ensam
jag är så fruktansvärt ensam här inatt
Söta gummor
till en gumma i Vingåker. Hon fyllde 91 år och var liten, rynkig och
hade varma mysiga händer. Hon var så himla söt och bjöd mig på
choklad som hon hade fått i present. Sånna där riktigt fina praliner.
Och sen så sa hon dessutom "Vad fin du är!". Hon gillade mina
kläder och sa att jag passade jättebra i dem. Hon berättade att hon
hade varit väldigt intresserad av kläder förr. Dessutom höll hon min
hand när hon pratade med mig. Kändes väldigt intimt på något sätt.
Jag tyckte hon var den finaste gumman i hela Vingåker.
Dessutom bad hon om ursäkt för att hon hade sagt "Fy!" när jag
per telefon meddelade att vi hade blommor att leverera till henne.
Hon hade ju nämligen avsagt sig all uppvakting.
"Det är väl inget att fira att man blir 91?" tyckte hon.
Tänk vilka trevliga tanter det finns också. Annars råkar man ju mest
ut för sånna som Frida skrev i om sin blogg (Friidutten.blogg.se)
När jag läste det skrattade jag igenkännande. Och det tror jag att de
flesta som jobbar i butik skulle göra hehe.
Dessutom såg jag en humla idag! Det gjorde mig full av vårkänslor!
