He dosen't look a thing like Jesus

(Du skrämmer mig)
Ikväll pratade jag med Frida. Hon tycker att jag ska ge upp min så kallade värdighet. Kan man inte reglerna så kan man inte, då får man väll säga som det är. Hon gjorde kvällen så mycket bättre. Väldigt bra tycker jag. Jag har ingen lust att hamna där igen. Där någonstans som man inte är riktigt funktionsduglig. Det fattas något här. Jag känner mig mörk.
waiting on some beautiful boy
to save you from your old ways"
But you look so good it hurts sometimes
människor oftast har.
Människor som jag, som du.
Hej jag skulle tycka om ifall du sa
att du vill att jag ska sova här igen.
Det är praktiskt att vara tjej
då får man komma in på fest utan
så mycket frågor
plus att man bara behöver sitta och
se söt ut för att bli tilldelad diverse
drycker.
Jag blir väldigt mycket mer nykter
när mina vänner blir riktigt onyktra.
That is good. Vad vore jag för
"Mamma-mamma" annars?
Jag måste ju ta hand om de mina.
Det är jobbigt att komma på perfekta
saker att säga efter att tillfället redan
passerat en. Jäklar.
Det var länge sen jag duschade
samman med en pojk.
Vore ju en aningens trevligt.
Nu kommer en till vecka semester
en till vecka av regn och väntan
på pling i mobilen. Antagligen.
Försöker vara en fisk som skriker
Frida och Tess gjorde fint
besök här i Vingåker.
Även Evelina var här
men inkvarterad hos Pau.
Andra gången Tess firade
midsommar med bönderna
ute i Brevens.
Första gången för Frida.
Förfest efter mycket om och
men hos en stycken Hill.
Sedan vickade vi på rumporna
mitt ute i ingenstans där
Brevens dansbana råkar ligga.
Alltid kul att dansa.
Träffade min fd. andreas.
Eller ja, han är fortfarande andreas
men inte min.
Full och social.
Även midsommardagen
dansades det.
En man från Eskilstuna lät jag vara
när jag såg att A hade tagit sig ut
även denna natt.
Jag kan inte ha honom se på.
Fast egentligen var det bara
jag som såg honom.
Vandrandes med en flicka.
Min kropp sa "pang" och jag åkte hem.

Tisdag överlämnade jag mitt
"Terapi-arbete" i Yxtorp.
Skönt. Desperat.
Bekräftelse.
IFK vann i onsdags, tack för det
jag var inte ärlig och betalade för
vuxen för att se dem förlora.
Kändes som förr i tiden.
Och jag såg Santos
fast fel, han är från Brasilien
inte Portugal. Synd.
Fick ett sug efter att fara tillbaks
till min ene portugis.
Årets andra dopp på torsdagen
i sällskap av A.
Mulet, kallt och blåsigt.
Vi fick äta bullarna i bilen.
Sen såg vi "John Tucker must die"
och jag ville vara en hämdlysten bitch.
Men jag förblev snäll.
Family Guy med Robin på kvällen.
Me like.
Jag önskar att jag hade fötts
till envåldshärskande bebis.
Utgång fredag med Paulina.
Vilken tur, annars hade jag aldrig
presenterat mig för fikarumskillen.
Sötast på länge ^^.
När får man egentligen höra av sig?
Eller ska man inte göra det om
pojken inte gjort det än?
Ska man skita i det då?
Jag är obildad. Otränad.
Läste en krönika en gång
där det stod om detta.
Han skrev: "Jag tycker att du är
magisk, får jag säga det?"
Eller något liknande.
Glass och promenad med K
lördagkväll. Bilåkning.
Det darrade nästan i benen
när man klev ur efter att
han hade kört.
Jämför man våra bilar
är hans en smula snyggare,
men bara en smula.
(Renault vs. Porsche)
Trevlig kväll.
Och skvaller sprids fort.
Hemma är... konstigt.
Jag vill ha A som min bästa vän.
Så många som inte har
med detta att göra.
Jag behöver bli omhållen
och få gråta över något annat
hos honom.
Då är det relativt tryggt.
Jag behöver honom
på andra sätt.
Men vet inte hur jag ska säga
det utan att allt låter fel.
Dessutom verkar vi
båda ha dubbelmoral.
"Mitt" lag vann Fingspång Cup.
Jag var dock för gammal för
att få spela. Men jag kan heja.
Det är också svettigt ska jag säga.
Mycket på gång nu.
(Dessutom får jag ett sug efter att killen
i Strawberry desire-reklamen ska stöna
mig i örat varje gång jag ser den reklamen.)
Kristina hjärta Gardell

Om jag vore musik
Oh, look at how she listens
She says nothing of what she thinks
She just goes stumbling through her memories
Staring out onto Grey Street
And she thinks, "Hey
How did I come to this?
I've dreamed myself a million times around the world
But I can't get out of this place"
Now there's a loneliness inside her
And she'd do anything to fill it in
But all the colors mix together to grey
And it breaks her heart
Ya know she wishes it was different
She prays to God most every night
Though she knows well He doesn't listen
There's still a hope in her He might
She says, "I Pray!
But my prayers, they fall on deaf ears
Am I supposed to take it on myself
To get out of this place?"
Oh, there's a loneliness inside her
And she'd do anything to fill it in
And though it's red blood bleeding from her now
It feels like cold blue ice in her heart
When all the colors mix together to grey
And it breaks her heart
She hears the voices there outside her door
Say, "Take what you can from your dreams
Make them as real as anything
Oh, it'd take the work out of the courage"
But she says, "Please
There's a crazy man that's creeping outside my door
I live on the corner of Grey Street
And the end of the world"
Oh, there's an emptiness inside her
And she'd do anything to fill it in
And though it's red blood bleeding from her now
It's more like cold blue ice in her heart
She feels like kicking out all the windows
And setting fire to this life
She could change everything about her
Using colors bold and bright
But all the colors mix together to grey
And it breaks her heart
käpprätt åt helvete
mister oftast hela stycket.
Ibland, ibland blir man då
bara så förbannat arg på
sig själv.
Hej jag heter skrik o panik
i mellanamn. Hej jag hatar
alla jävla killar som ställer
till det för mig.
Fast mest hatar jag mig själv.
Som egentligen är den som
ställer till det för mig.
Inte deras fel att jag är helt
fucked up så att säga.
Det är ju jävligt ironiskt
att man först har två hur
fina killar som helst som
vill ha en.
Sådana killar som man
liksom inte vill välja mellan.
Och sedan..
ingen.
Lalala varför inte bara bli
en slampa på heltid. Deal.
Sommartider.
Hur svårt kan det vara att
hitta villiga killar?
I sommar blir jag fri.
Kom och ta mig.
jag har ingen lämplig rubrik på lager
Varför kommer det en reaktion nu?
Jag trodde jag hade lärt mig
att hantera allt detta.
Jag trodde jag hade lärt mig att
gömma undan det jobbiga.
Det blev för uppenbart när jag
pratade med hans mamma.
Annars har jag låtsas som att
det inte alls är som det är.
Det har gått rätt bra att låtsas.
Som att vi bara inte hunnit träffas
på ett tag.
Väldig upptagna båda två bara.
Han är väll det dock.
Studentvecka och sådant.
Fylla, fest och hångel.
Är vad jag föreställer mig.
Kul.
Nej inte ett jävla dugg.
Det värsta är att inte veta
om han ens saknar mig
något alls.
Eller bara är lättad.
Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det , jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det.
jag slår ifrån mig, jag slår ihjäl mig
nej jag är inte snäll
om jag kunde skulle jag
kyssa sönder dina vänner
jag hade tänkt mig
alla deras händer
på mina lår
och deras heta kinder
mot min mage
repar naglarna
mot lacken på din bil
tänkte att jag måste
visa dig vem som bestämmer här
du ska inte tro att jag
inte kan skada dig nått mer
Anfall är bästa försvar

det handlar om att skylla allt på sig själv och kvävas i sin ångest

Jag har så ont just nu.
Jag fungerar i slow motion.
Vill bara ligga i din säng,
se dig i ögonen och berätta att jag älskar dig.
Man vet inte vad man har
förens man förlorar det.
För andra gången?
Min säng luktar inte ens dig någonting.
Och du har inte glömt något här
som jag hittat ännu.
Jag önskar att jag hade varit
en människa som lärde sig av sina misstag.
Jag önskar att jag aldrig gjorde dig svartsjuk.
Jag önskar att du litade på mig
och inte visste vad svartsjuka var.
Jag önskar att du visste att jag älskar dig.
Jag vill skriva ett långt brev
med alla "Jag älskar dig"
som jag inte sagt denna vinter och vår.
Förlåt.
Förlåt för att jag har varit lika rädd som du.
Without you everything falls apart.
And did we grow apart or did we just not grow together?
- Skillnaden mellan att vara kär och att bara tycka om någon väldigt mycket är hårfin
- Jag och Andreas kämpar
- Jag måste bli bättre på fotboll annars slutar jag fan
- Fotbollsäsongen har börjat
- Valborg gick ut på resa med my till örebro. Dricka, sitta vid brasa, röka vattenpipa, spela fotboll, gråta i telefon
- Jag är dålig på att ringa och umgås med vänner
- Jag har varit i Jönköping och hälsat på Evelina
- Jag har hittat en antagligen väldigt avlägsen släkting i Jönköping, Evelinas Gustav. Så om Evelina bara ville gifta sig med honom så skulle vi bli släkt. Läckert!
- Jag har skrubbsår på knät

Jag och Tess i sommras. Jag ser dryg ut.
Och vart tog mina prickar vägen?
Håvetrealismen
Redan i tidig ungdom blev vissa människor kallade att
söka sig till Håvetrealismen. Håvetrealismen grundades den 13 augusti 2003 då en stor skara vilsna flickor slöt sig samman på en buss. De var på väg mot sin första stora prövning: Hagas aula.
Sedan dess har utövare lämnat församlingen medan vissa har tillkommit. Idag är det 33 stycken aktiva utövare inom Håvetrealismen. (Varav noll manliga utövare).
Håvetrealisterna tillber Eva Liljeström och följer hennes profeter Charlotta Månsson, Marie Hedberg och Anne Lindgren.
Många i församlingen väljer att följa den heliga skriften Edu, vilken oftast läses i datasalen, vilket är Håvetrealismens motsvarighet till kyrkan. Det är mycket viktigt att den heliga dörren
är stängd så att inte våra förfäders andar rymmer och sätter världen i obalans.
Om du vill ansluta dig till Håvetrealismen
måste du genomgå den heliga ritualen: Klassfikat.
Där prövas du i:
- argument,
- tonläge
- hur lite du kan kompromissa.
Som Håvetrealist bör du ta dessa visdomsord i beaktning:
- Överlåt ansvaret till andra. Om du inte gjort något kan heller inget vara ditt fel.
- Vägra vik dig i en diskussion trots att du har fel.
- Du bör icke vara långsynt ty kärlek och systerskap är två starka ledord inom Håvetrealismen
Säg omelett


Det är rätt trevligt när systrarna är samlade. För man träffas ju faktiskt inte så jätteofta längre. Särskilt inte Elin. Den här gången har hon inte lika hemsk dialekt med sig hem heller. Så man slipper skratta när hon pratar. Och det är ju rätt bra faktiskt. Hon har alltid med sig sin digitalkamera. Så även syster Lina sen hon införskaffade sin. Det är trevligt med kort. Observera dock att jag gjort mig extra ful på mina bilder. I och med att man ändå alltid blir ful/drogad/allmänt inte snygg på kort så är det lika bra att göra sig medvetet ful. Yes.
Igår, lördag, spelade mitt lag match i Flen. Jag också. Fast bara i en

halv halvlek för sedan blev jag illamående och trodde magen skulle vända sig ut och in. Då bytte jag faktiskt. Och nej jag var inte bakfull. Och nej jag är inte gravid. Så jag antar att jag bara var... slut? Njaaaa.... konstigt.
Men ja, sen fick jag chansen att spela en till match. Eftersom det bara är träningsmatcher än så länge så ryckte jag och fyra stycken in och hjälpte ett annat lag som inte fått ihop lag. Spelade i Igelfors på gräs för första gången i år. Lovely. Vinst med 6-0 och 4 av målen stod VIFspelare för. Dock inte jag. Utan att låta för överlägsen så vill jag påstå att vi helt klart lyfte deras lag.
Såg även Olle där. Han var på träningsläger där samtidigt. Kul att se honom. Fast han satt på fel kant så någon vidare riktig hälsning blev det ju inte. Det tyckte jag var sorgligt. Plus att jag var allmänt inte vacker att skåda iklädd allt för stora fotbollskläder. Hoppades nästan att han inte skulle se att det var jag, då gjorde det inget att jag sköt som en kratta heller. Men nu såg han ju att det var jag.
Imorgon har jag match igen. I Igelfors igen. Mot ett lag som kommer från Gotland. Spännande. Och gräs... mmmmm ^^.
I Thought You Said Summer Is Going To Take The Pain Away

"Have you ever had the feeling that no one really knows what you´re all about?
And when you try to show them they all have things to do tonight, tonight?"
Of course you have
we like to party

Så kom äntligen den gångna helgen. Vår kära Evelina kom på besök upp från mörkaste småland och in i ljusa sörmland. Till min och Paus stora glädje. Jag jobbade hela fredagen och därför så fick jag inleda operation akutstädning direkt efter jobbet när jag kom hem. Med tanke på den städpolicy Evelina hade då vi delade rum i ettan så vågade jag inte låta henne inträda i mitt rum i dess normala tillstånd.
Städet gick bra. Nästa steg var in i duschen och sedan desperat försöka välja kläder innan Paulina ringde på dörren, redo att hämta Evelina på tågstationen i Katrineholm. Ca klockan 21.00 fick vi äntligen krama om henne hur som helst. Och jag var nästan nervös.

Väl där gick vi till Lilla krog. När det frågades efter leg insåg Evelina att hennes låg kvar i hennes plånbok på mitt rum i Vingåker. Great. Bara att springa till bilen igen och låta Pau föra oss i illfart mot vingåker igen. Tack vare att man har en söt pojkvän så behövde vi bara åka till Viala, där mötte Andreas upp oss med Evelinas leg. Sparade några minuter åtminstone.
In till stan igen för att få stå i kö mellan halv tolv och ett. Livat värre.. Fråga mig inte vad det var som tog så lång tid för dem därinne. När vi väl kommit fram till kedjan, längst fram i kön, då kommer en vakt ut o säger att det är fullt, inga mer kommer in. Vi vill helst lägga oss och dö rakt där på kullerstenarna. Men efter många svordommar från min sida och skuldmedveten tystnad från Evelina så kommer vakten ut igen och säger att det har ordnat sig. Vi får komma in trots allt. Hurra säger vi och försöker ta igen förlorad tid genom att dansa hypersnabbt. Så var tanken i alla fall. Hann ju vara där i en timme åtminstone. Hrm.
Lördag
Visit avlades på factory outlet tillsammans med Evelina medan Paulina fixade inför sin 20årsfest senare på kvällen. Fann till min förvåning ett antal plagg jag ville ha. Köpte dock två. Prickiga jeans och ungefär världens tjusigaste linne. Kärlek. Var där i x antal timmar tills vi fick bråttom hem för att göra oss iordning. Evelina åkte i förväg till Pau och jag fick senare sällskap av Andreas ut i skogen. Det bjöds på bål, smörgåstårta och vanlig tårta. Och Andreas kletade sockerbulle på min kind. Och kallade mig pryd. Jag blev sur.
Dansmatta, salta pinnar, gitarrspelande pojkar, kramar och en ursäktande Andreas gjorde dock kvällen bättre sen. Och jag hade ju trots allt hämnats genom att kleta socker på hans kind också. Kom hem hel och hållen rätt tidigt. Lite sorgligt att åka ifrån Evelina. Bo här? Det är irriterande att vara en sån där person som inte hinner säga hur mycket hon tycker om folk. För hon är för reserverad.
Och lika lite som han kan förstå att jag är en av dina bästa vänner
kan jag förstå att du ser något som kan finnas lockande alls hos honom.
Och jag kan inte vara arg på dig, jag kan bara känna mig....
så jävla ikappsprungen.
Låt mig vara, jag vill inte ha med er eller den jag var då att göra.
Tack
10 orsaker till att jag saknar Norrköping (i urval)
- De vackra blommorna på träden utmed strömmen
- Det finns oranga spårvagnar där, här finns bara gröna bussar
- Det börjar bli vår och då ska man äta glass i solskenet utanför någon av gallerierna
- Känslan när man cyklar ner för södra promenaden mot stan
- Olle (och allt som har med honom att göra)
- Floristgymnasiet
- Mitt rum på elevhemmet (som någon annan unge bor i nu! >< )
- Man möter folk på gatorna när man går där (HERREGUD!)
- Joggingturer med t.ex. Lina och ha spurttävling på slutet
Jag skriver visst bara här när jag saknar Norrköping? Det kanske är så att det helt enkelt börjar dra sig mot den tiden som det är som bäst där. Utan att jag får befinna mig där. Är det rimligt att pendla 8 mil till jobbet i vingåker varje morgon? Skulle inte hinna ha mycket till liv om man bodde i Norrköping. Men man måste ju få drömma sig härifrån. Jag längtar lite tills mitt riktiga liv börjar.
Ungefär såhär

.
Gick istället och tänkte på vad alla gör. Sitter Tess böjd över böckerna idag? Hur mår Evelina? Hur många fjärliar i magen har Frida? Bor Heidi kvar i Norrköping? Jag vet inte ens det. Jag borde ringa folk.
.