prettyhatemachine

Oh jag saknar honom så mycket ikväll.
Varför kommer det en reaktion nu?
Jag trodde jag hade lärt mig
att hantera allt detta.
Jag trodde jag hade lärt mig att
gömma undan det jobbiga.
Det blev för uppenbart när jag
pratade med hans mamma.
Annars har jag låtsas som att
det inte alls är som det är.
Det har gått rätt bra att låtsas.
Som att vi bara inte hunnit träffas
på ett tag.
Väldig upptagna båda två bara.

Han är väll det dock.
Studentvecka och sådant.
Fylla, fest och hångel.
Är vad jag föreställer mig.
Kul.
Nej inte ett jävla dugg.
Det värsta är att inte veta
om han ens saknar mig
något alls.
Eller bara är lättad.

Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det , jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det.