prettyhatemachine

Jag lyssnar på Kent ikväll. Och bara för att det tar fram det där hos mig så ska jag publicera en gammal dikt.
Ibland, ibland saknar jag den där olyckliga sidan. Det gjorde mig lite kreativ.




  plastgolv mot kinden
  jag önskar att du kunde förstå,
  det finns tider på dygnet
  som jag har svårt att andas
  utan att du blir en del
  av mitt minspel

jag har grus på kinden
jag har kvarnar i revbenen
det stannar inte
det stannar aldrig
allting maler på, jag försöker mala sönder
alla stora tankar, alla stora känslor
som du måste ha glömt här av misstag
kan du komma och hämta dem nu?

  mitt hjärta blundar dagtid
  det är hårt att se
  och det är för många rakblad
  i mitt blod som skär
  när det cirkulerar
  och ibland slår hjärtat så hårt
  att jag tror att det vill slå ihjäl mig
  jag tror att
  mitt hjärta har bestämt sig
  för att ta livet av mig
  jag skulle vilja veta
  när jag hamnade på listan
  över dödsfall på grund av
  ett argsint hjärta.

jag hatar att vara vaken
den här tiden
om du kunde dela golv med mig
om du ville dela något med mig
om du ville vara en del av mig
det spelar ingen roll
det är du redan

  ett djupt andetag ifrån
  att vilja somna nu
  jag gråter bort alla skavsår
  i lungorna inatt
  det är inte vackert att
  skriva nattpoesi
  det är sorgset
  hur kommer det sig att
  du och jag älskar nätter
  när nätterna hatar oss
  törs du utmana mörkret
  du som är mörkrädd?
  Jag ser dig ligga stilla i mörker
  kan du se mig på samma sätt?
  Jag tror att vi har gjort oss
  ensamma när vi stänger oss
  du brukar säga så, att du är ensam.

Det finns inga ord för att beskriva
vad jag vill säga till dig
mina händer har saker att viska till dig
kanske kunde du förstå det nu
snälla förstå mig
du gör mig så ensam
jag är så fruktansvärt ensam här inatt

2007-08-24





jag önskar att jag kunde
förtrolla dig så
som du vill
ge dig din saga
som du sedan barnsben
redan skrivit slutet på
ta alla dina svåra kliv
och beslut

men prinsessa prinsessa på tronen där
säg mig vem som aldrig är där
på andra sidan

drömmen ligger bakom himlen
brukar jag säga till dig
eller kanske är det bara
när du tittar bort
men känner du inte
att det ibland känns som vi har
så många murar emellan oss
så många men och kansken?

släpp in dig själv
och gör dig fri
annars kan du aldrig slå dig ur
dina egna bojor

jag vet inte om du ser mig
dom gångerna jag faktiskt tittar på dig
jag vill tro att du ser mig
så som jag ser dig
hur du lägger dina tiaror
och kungakronor prydligt på hög
i väntan på att rätt prins ska dyka upp
och rädda dig från världen runtomkring
bjuda in dig till bal
ta dig med på spännande äventyr
långt borta i fjärran
och leva

allt det som är en dröm
för dig
skulle jag vilja ge
som en perfekt värld
för dig att kliva in i
utan förtrollningar och brutna löften
men framförallt
utan väntan
och utan din rädsla
utan all ondska

för jag vet
att du har väntat alldels för länge nu
på att blomma ut
och jag är inte din prins
tyvärr

och det är det jag försöker säga
varje gång du hör att
du är rädd och inte klarar av
att gå

tiden är inte vår fiende
det har aldrig handlat om det
för historien slutar med
att du får tillbaka din frihet
när du besegrat din ondska
och när du slutat
tortera dig själv
där bakom alla stängda dörrar

jag vet det
för jag har själv hört dig
prinsessan som bara gråter
bakom stängda dörrar
prinsessan k

så spring din väg
och lämna kvar dina hinder
dina tårar
bara då
kommer du bli den du skulle bli
göra det du skulle gjort
om du aldrig behövt mig
att förtrolla dig


snälla
spring spring din väg
jag är redan där



.
Skrivet av O