prettyhatemachine

I lördags for jag till huvudstaden. Målet var att hälsa på Therese
men när mitt tåg rullade in på stationen så möttes jag av både
Therese och Jenny! Dubbelt så roligt!
Konstaterade att jag inte träffat Therese sedan typ augusti och Jenny
sedan midsommar. Som vanligt allt för lång tid.

Stockholm förvirrar mig. Vanligt tåg, pendeltåg, tunnelbana, spårvagnar och bussar.
Massor olika kollektivfärdmedel. Att hålla reda på hur var och när verkar svårt.
Men man kanske vänjer sig. För mig var det tur att jag hade sällskap.
Särskillt som att jag inte gillar att fråga personer som jag inte känner om hjälp och
därmed avslöja att jag är en riktig lantis. Ack denna fåfänga! På tal om fåfänga,
Stockholm är en väldigt ful stad och en väldigt vacker stad. Mixat ihop. På ena sidan:
vackra gamla hus med krussiduller på, på andra sidan: en ful kiosk med otroligt
mycket klotter på. På ena sidan: glittrande vatten och på andra sidan en lekplats
i betong. Det är en konstig mix där. Jag både trivs och gör det inte.

Vi gick husesyn hos Jenny och hos Therese, drack ett glas vin, åt mat på en
grekisk restaurang med kanongod mat, blev nekade att komma in på en bar
då 2 av 3 inte var 23 år fyllda, gick till en annan bar och drack ett fåtal goda drinkar,
sneglade på en snygg bartender, åkte hem med taxi sista biten och det visade sig
att han som körde var från Vingåker ursprungligen. Vad är oddsen för det?
Sedan sov jag, Therese och hennes katt i samma säng.

Söndagen bjöd på brunch på stan samt shopping som jag inte hade råd med.
Eller jo, jag hade råd. Men jag skulle inte handla egentligen.
Typ.. Jag skulle inte ha använt sparpengarna.
Hemfärd till Vingåker skedde nynnandes Thåströms toner.

Dörrar som smäller, barnskrik som ekar.
Jag vaknar upp från min dröm till en dag så lik alla andra.
Lika grå som betongen. Lika grå som betongen.
Lika grå som betongen. Lika grå som betongen.

Fråga mig inte hur jag mår när jag väntar på tricken till jobbet.
Jag behöver ju inte fråga dig för jag vet, jag vet så väl.
Det räcker att se dina ögon. Det räcker att se dina ögon.
Det räcker att se dina ögon. Det räcker att se dina ögon.

Det bleka ljuset strilar ner från en tunnelbaneskylt.
Mörka skuggor rör sig fram mot arbete och slit,
mot arbete och slit.

Lyssna på den akustiska varianten. http://www.youtube.com/watch?v=zZ4S0wGbZas