Pang, vi är döda
Jag är en landmina
som du har trampat på
försöker du gå ifrån mig
så sprängs jag
Svettigt
Jag har varit ute och sprungit i skogen. Och när jag säger skogen,
då menar jag skogen. Eller ja, det var ju på en grusväg, men den
låg verkligen omgiven av skog där jag aldrig varit förut.
Ni kanske kan föreställa er att om man har ett väldigt dåligt lokalsinne
samt inte har varit i den del av skogen förr, så kan man bli lite orolig
att man aldrig ska hitta hem igen.
Medan jag sprang så fantiserade jag ihop en del saker t.ex. hur jag
skulle ramla och bryta benet. Då kändes det endå skönt att jag berättat
för Andreas farfar att jag skulle ut och springa. Då vet dom kanske var
dom ska leta liksom. Dessutom föreställde jag mig att det skulle komma
ut en älg alternativt ett vildsvin på vägen och börja jaga mig.
Så jag höll hela tiden koll på eventuella flyktmöjligheter upp i träd och så.
Visst är jag optimistisk?
Men jag kom faktiskt hem igen. 42 minuter efter att jag börjat.
Jag känner mig duktig!
Do you, do you remember me?
Andreas har köpt ett playsation 3. Med andra ord är jag överflödig i hans liv.
Playsation 3 stimulerar honom mer, ger honom ett lyckligare liv och
intresserar honom mer än vad jag gör. Fast nu är jag orättvis. Han lovade att
han älskar mig lika mycket fortfarande. Jag får väl hoppas att han tröttnar på
sin nya flamma snart.
I kväll har jag suttit och satt in kort i mitt album. Har haft en rejäl bibba liggandes.
Nu börjar jag näääästan se ett slut på det hela. Eller ja, egentligen är det mest
sidorna i albumet som börjar ta slut.
Har satt in bilder från min och Fridas praktikperiod i Österrike. Det gör mig sentimental.
Särskillt som vi faktiskt var i Österrike om vi flyttar tiden 3 år... vänta vafan, TRE ÅR?!
Ja helt sinnessjukt, för tre år sedan var det vi var i Österrike. Härliga tider. Fast fyllda av
hemlängtan såklart. Men ack så trevliga stunder vi hade när vi var fria från själva praktiken! ^^
Sitter nu och tänker allmänt på saker ur de gångna åren. Hur jag, den, det och ja, allt var då och hur det är nu. Vilka saker jag saknar, vilka människor, rum, lukter, skratt, stjärnor, bryggor, promenader och vilka känslor jag saknar. Jag känner mig rätt ointressant nu för tiden. Kanske för att mitt liv flyter på rätt bra? Ibland vet jag inte vem jag är längre.
Jag kan inte komma ihåg vad som är jag,
och vad som är något dom, den, det och jag tror att jag är.
Do you,
do you remeber me?
Ledig
ledig dag mitt i veckan faktiskt. Vet dock inte vad jag ska göra med
min dag riktigt än. Kanske bara vara hemma och fixa. Eller så skulle
man kanske åka någonstans och titta efter nån klänning att ha på
sig på pappas bröllop. Eller åka och klippa sig vore ju också en idé.
Än så länge har jag bara hunnit med frukost på dagens program.
Men dagen är ju lång.. eller?
spärr
trevlig kväll i Wingfield. Även en kompis till my svängde med. Och så var ju Marlenes
kille Alex där också. Kikade på fotboll, uppdaterade varandra lite, åt chips och bowlade.
Och jag vann nästan den andra serien! Eller ja, jag va iaf med tills slutet då Alex spöade mig.
Hade varit ovänat annars hehe.
Nu är det sängen som gäller!
Natti
