och så var det ju det där med glädjen

Var är glädjen? Var är det roliga?
Var i hela helvetesjävlar är suget någonstans?
Det känns så fruktansvärt irriterande, jobbigt
och värdelöst att hela ens fritidssysselsättning
håller på att gå åt helvete.
Jag har spelat fotboll i tio år. TIO ÅR!!!!!
Och nu är det bara ett enda jäkla stort infekterat
och varande sår i vårat lilla lag.
Hur i hela friden ska det här egentligen gå?
Sluta spela fotboll? Nej det kan jag inte.
Det liksom bara går inte det vore ungefär som att
kapa av ett ben eller tja, åtminstone typ som att ta bort
........ ja vafan det enda jag gjort på min fritid i 10 år!!!!!!
Man kan ju inte bara kasta bort en bit av sig själv.
Jag menar inte att jag är någon stjärna på planen.
Jag menar att fotboll är vad jag gör, vad jag lägger
ut vardagskvällar och helgdagar på.
Jag har typ tid med mitt jobb, fotbollen och min sambo.
Mina vänner klagar som fan emellanåt att jag aldrig
har tid med dem. Liksom, "Nej jag kan tyvär inte
komma och hälsa på dig i helgen.. jaaa jag vet att
det var tre månader sen vi sågs... men jag har MATCH i helgen."
Så, SÅ, har det låtit för mig!! Fy fan så mycket tid man lagt ner på det.
Det var även en stor del av varför jag tackade nej till ett jobb i Örebro.
Inte hela anledningen. Men till stor del.
Jag önskar att jag inte älskade att spela fotboll.


RSS 2.0