I Thought You Said Summer Is Going To Take The Pain Away
Ibland vet jag inte
"Have you ever had the feeling that no one really knows what you´re all about?
And when you try to show them they all have things to do tonight, tonight?"
Of course you have
we like to party
Fredag
Så kom äntligen den gångna helgen. Vår kära Evelina kom på besök upp från mörkaste småland och in i ljusa sörmland. Till min och Paus stora glädje. Jag jobbade hela fredagen och därför så fick jag inleda operation akutstädning direkt efter jobbet när jag kom hem. Med tanke på den städpolicy Evelina hade då vi delade rum i ettan så vågade jag inte låta henne inträda i mitt rum i dess normala tillstånd.
Städet gick bra. Nästa steg var in i duschen och sedan desperat försöka välja kläder innan Paulina ringde på dörren, redo att hämta Evelina på tågstationen i Katrineholm. Ca klockan 21.00 fick vi äntligen krama om henne hur som helst. Och jag var nästan nervös.
Så kom äntligen den gångna helgen. Vår kära Evelina kom på besök upp från mörkaste småland och in i ljusa sörmland. Till min och Paus stora glädje. Jag jobbade hela fredagen och därför så fick jag inleda operation akutstädning direkt efter jobbet när jag kom hem. Med tanke på den städpolicy Evelina hade då vi delade rum i ettan så vågade jag inte låta henne inträda i mitt rum i dess normala tillstånd.
Städet gick bra. Nästa steg var in i duschen och sedan desperat försöka välja kläder innan Paulina ringde på dörren, redo att hämta Evelina på tågstationen i Katrineholm. Ca klockan 21.00 fick vi äntligen krama om henne hur som helst. Och jag var nästan nervös.
Iväg hem igen för att låta Evelina göra sig iordning efter sin färd. Lite fräsch vill man ju vara när man ska ut och visa upp sig f
ör Katrineholms uteliv. Drog ut lite på tiden så tillslut blev det rätt så sen ankomst till Katrineholm.
Väl där gick vi till Lilla krog. När det frågades efter leg insåg Evelina att hennes låg kvar i hennes plånbok på mitt rum i Vingåker. Great. Bara att springa till bilen igen och låta Pau föra oss i illfart mot vingåker igen. Tack vare att man har en söt pojkvän så behövde vi bara åka till Viala, där mötte Andreas upp oss med Evelinas leg. Sparade några minuter åtminstone.
In till stan igen för att få stå i kö mellan halv tolv och ett. Livat värre.. Fråga mig inte vad det var som tog så lång tid för dem därinne. När vi väl kommit fram till kedjan, längst fram i kön, då kommer en vakt ut o säger att det är fullt, inga mer kommer in. Vi vill helst lägga oss och dö rakt där på kullerstenarna. Men efter många svordommar från min sida och skuldmedveten tystnad från Evelina så kommer vakten ut igen och säger att det har ordnat sig. Vi får komma in trots allt. Hurra säger vi och försöker ta igen förlorad tid genom att dansa hypersnabbt. Så var tanken i alla fall. Hann ju vara där i en timme åtminstone. Hrm.
Lördag
Visit avlades på factory outlet tillsammans med Evelina medan Paulina fixade inför sin 20årsfest senare på kvällen. Fann till min förvåning ett antal plagg jag ville ha. Köpte dock två. Prickiga jeans och ungefär världens tjusigaste linne. Kärlek. Var där i x antal timmar tills vi fick bråttom hem för att göra oss iordning. Evelina åkte i förväg till Pau och jag fick senare sällskap av Andreas ut i skogen. Det bjöds på bål, smörgåstårta och vanlig tårta. Och Andreas kletade sockerbulle på min kind. Och kallade mig pryd. Jag blev sur.
Dansmatta, salta pinnar, gitarrspelande pojkar, kramar och en ursäktande Andreas gjorde dock kvällen bättre sen. Och jag hade ju trots allt hämnats genom att kleta socker på hans kind också. Kom hem hel och hållen rätt tidigt. Lite sorgligt att åka ifrån Evelina. Bo här? Det är irriterande att vara en sån där person som inte hinner säga hur mycket hon tycker om folk. För hon är för reserverad.
ör Katrineholms uteliv. Drog ut lite på tiden så tillslut blev det rätt så sen ankomst till Katrineholm. Väl där gick vi till Lilla krog. När det frågades efter leg insåg Evelina att hennes låg kvar i hennes plånbok på mitt rum i Vingåker. Great. Bara att springa till bilen igen och låta Pau föra oss i illfart mot vingåker igen. Tack vare att man har en söt pojkvän så behövde vi bara åka till Viala, där mötte Andreas upp oss med Evelinas leg. Sparade några minuter åtminstone.
In till stan igen för att få stå i kö mellan halv tolv och ett. Livat värre.. Fråga mig inte vad det var som tog så lång tid för dem därinne. När vi väl kommit fram till kedjan, längst fram i kön, då kommer en vakt ut o säger att det är fullt, inga mer kommer in. Vi vill helst lägga oss och dö rakt där på kullerstenarna. Men efter många svordommar från min sida och skuldmedveten tystnad från Evelina så kommer vakten ut igen och säger att det har ordnat sig. Vi får komma in trots allt. Hurra säger vi och försöker ta igen förlorad tid genom att dansa hypersnabbt. Så var tanken i alla fall. Hann ju vara där i en timme åtminstone. Hrm.
Lördag
Visit avlades på factory outlet tillsammans med Evelina medan Paulina fixade inför sin 20årsfest senare på kvällen. Fann till min förvåning ett antal plagg jag ville ha. Köpte dock två. Prickiga jeans och ungefär världens tjusigaste linne. Kärlek. Var där i x antal timmar tills vi fick bråttom hem för att göra oss iordning. Evelina åkte i förväg till Pau och jag fick senare sällskap av Andreas ut i skogen. Det bjöds på bål, smörgåstårta och vanlig tårta. Och Andreas kletade sockerbulle på min kind. Och kallade mig pryd. Jag blev sur.
Dansmatta, salta pinnar, gitarrspelande pojkar, kramar och en ursäktande Andreas gjorde dock kvällen bättre sen. Och jag hade ju trots allt hämnats genom att kleta socker på hans kind också. Kom hem hel och hållen rätt tidigt. Lite sorgligt att åka ifrån Evelina. Bo här? Det är irriterande att vara en sån där person som inte hinner säga hur mycket hon tycker om folk. För hon är för reserverad.
Och ibland blir ens förflutna brutalt närvarande.
Och lika lite som han kan förstå att jag är en av dina bästa vänner
kan jag förstå att du ser något som kan finnas lockande alls hos honom.
Och jag kan inte vara arg på dig, jag kan bara känna mig....
så jävla ikappsprungen.
Låt mig vara, jag vill inte ha med er eller den jag var då att göra.
Tack
Och lika lite som han kan förstå att jag är en av dina bästa vänner
kan jag förstå att du ser något som kan finnas lockande alls hos honom.
Och jag kan inte vara arg på dig, jag kan bara känna mig....
så jävla ikappsprungen.
Låt mig vara, jag vill inte ha med er eller den jag var då att göra.
Tack
10 orsaker till att jag saknar Norrköping (i urval)
- De vackra blommorna på träden utmed strömmen
- Det finns oranga spårvagnar där, här finns bara gröna bussar
- Det börjar bli vår och då ska man äta glass i solskenet utanför någon av gallerierna
- Känslan när man cyklar ner för södra promenaden mot stan
- Olle (och allt som har med honom att göra)
- Floristgymnasiet
- Mitt rum på elevhemmet (som någon annan unge bor i nu! >< )
- Man möter folk på gatorna när man går där (HERREGUD!)
- Joggingturer med t.ex. Lina och ha spurttävling på slutet
Jag skriver visst bara här när jag saknar Norrköping? Det kanske är så att det helt enkelt börjar dra sig mot den tiden som det är som bäst där. Utan att jag får befinna mig där. Är det rimligt att pendla 8 mil till jobbet i vingåker varje morgon? Skulle inte hinna ha mycket till liv om man bodde i Norrköping. Men man måste ju få drömma sig härifrån. Jag längtar lite tills mitt riktiga liv börjar.
Ungefär såhär
Jag promenerade i Norrköping idag. Det var ett tag sedan jag var där. Jag kände mig lika hemma och borta som vanligt. Mannen som alltid pratar med sin gud på arabiska, eller något annat språk jag inte kan tyda, var där. Precis som det ska vara när man går på drottninggatan. Idag verkade 
han dock tillfreds med sin gud. Eller så visste han bara inte vad han skulle säga till honom. Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska säga till folk. Gud eller bara en människa. Hur som helst såg han ut att le mot mig. Undrar om han känner igen mig. Eller är det alltid bara jag som känner igen honom? Det är svårt att synas i Norrköping. Eller någon annan stans.
.han dock tillfreds med sin gud. Eller så visste han bara inte vad han skulle säga till honom. Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska säga till folk. Gud eller bara en människa. Hur som helst såg han ut att le mot mig. Undrar om han känner igen mig. Eller är det alltid bara jag som känner igen honom? Det är svårt att synas i Norrköping. Eller någon annan stans..
Det känns rätt ensamt att handla själv. Och jag borde väl ha ringt någon innan jag åkte. Men jag trodde jag skulle träffa den där pojken. Men ja, tack vare min okunskap om var 3butiken ligger så gick vi om varandra. Jag är så besviken på mig själv just nu. Och jag skäms över att jag trodde att han helt enkelt inte brydde sig om att komma. Och sås tod han och väntade på ett annat ställe. Det är nästan komiskt. Nästa gång ska jag vara säker på att jag hittar stället han menar.
Gick istället och tänkte på vad alla gör. Sitter Tess böjd över böckerna idag? Hur mår Evelina? Hur många fjärliar i magen har Frida? Bor Heidi kvar i Norrköping? Jag vet inte ens det. Jag borde ringa folk.
.Gick istället och tänkte på vad alla gör. Sitter Tess böjd över böckerna idag? Hur mår Evelina? Hur många fjärliar i magen har Frida? Bor Heidi kvar i Norrköping? Jag vet inte ens det. Jag borde ringa folk.
.
Hade god lust att gå längs strömmen och prata med någon. Det är så skönt att bara promenera ibland. Det känns som att man sysselsätter sig med något som har lite betydelse. när man egentligen bara strövar och ventilerar huvudet. Istället för strömmen blev det idag drottninggatan bara. Upp och ner. Ner och upp. Det är underbart att se människor i rörelse. Och att världen lever. Jag brukar tjuvlyssna på vad folk pratar om. I alla fall när jag själv inte har någon att prata med själv. Det kanske är sådant man inte brukar erkänna. Men ja, man kan lära sig något ibland. Och ibland längtar jag efter att ta spårvagnen iväg från allt.
"Han bara spela apa. Om han spela apa lika gärna Kolmården kan få honom."
