prettyhatemachine

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Folk vill förändra sina liv. Jag önskar nog mest att det var färre förändringar. Eller nej, kanske andra förändringar. Bättre förändringar. Nu är huset i Vingåker helt tömt. Mamma och Sara har installerat sig i lägenheten i Katrineholm. Stickan verkar ha det okej i sin lägenhet i Vingåker. Separationer. Suger. Fast i detta fallet kanske ovanligt lite. Med tanke på bråkkvot och sådant. Det har varit lungt och fint mest hela tiden. Världens fredligaste och lamaste separation. Åt lunch hos Stickan idag efter jobbet. Sen åkte vi på marknad en liten stund och köpte strumpor och sånt där som man köper på marknader. Sedan åt vi middag hos mamma och Sara inne i Katrineholm. Sara och jag vältrade oss i Sex and the city-avsnitt. Och även i chips med dipp samt godis. Är ändå rätt skönt att umgås med sin lillasyster. Och ja, mamma och Stickan också.

Nu är jag hemma i Yxtorp igen. Ensam. Ty Andreas är i Grekland med tjocka släkten. Eller ja. Familjen och Morbrors familj. Har ikväll vid halv elva upplyst mig om att han låg i shorts på en sandstrand och hade det varmt och skönt. Trevligt för honom liksom.. hum hum. Jag får ju åtminstone använda mina nyinköpta höstkläder. Alltid något positivt med kallt väder...
På min lediga dag i onsdags åkte jag till Norrköping med målet inställt på att handla baskläder till hösten. Allt för ofta när man åker iväg och handlar kommer man hem med festkläder. Men inte denna gång! nu var jag duktig (eller tråkig kanske) och köpte tjocktröjor, byxor och skor. Den var väll bara strumpbyxorna och den där lilla korta tröjan som man köpte bara för att man tyckte det kunde vara fint kanske.

Sen är det en annan lite intressant sak som jag var med om förra helgen var som så här: Min lillebror Svante konfirmerade sig. Så jag och två av mina tre "helsystrar" satte oss och åkte bil upp till Uppsala. Andra gången som jag varit närvarande vid en konfirmation. Ganska trevligt men kan inte låta bli att känna lite som att man är på nått sektmöte eller liknande. Hrm..
En liten rolig twist på det hela är ju då att Svante som sagt bor i Uppsala, där han då bor med sin mor Lena, min pappas föredetta fru. Där bor även mina två andra halvsyskon, Anna och William. DESSUTOM så är det ju som så att mina tre halvsyskon i sin tur har tre halvsyskon. Alltså mina "föredetta" låtsasbröder. Med andra ord Lenas barn sen tidigare. Och alla dessa samlades under samma tak. För första gången på ungefär 6 ÅR!! Alltså det var 6 år sedan jag träffade Lena och mina "föredetta" låtsasbröder samtidigt. Mina halvsyskon stöter jag ju åtminstone på tja... nån gång i halvåret kanske..
Föreställ er att ni har personer som ni växt upp med. Som ni bott hela sommrar tillsammans med. Folk som till och med INNAN Pappas och Lenas äktenskap brukade vara hemma hos oss väldigt mycket. Och dessa har ni inte träffat på då 6 år.... jag vet inte om det bara var jag som kände mig väldigt, väldigt sentimental när vi åkte hem därifrån. Men det var fint att träffa dem. Skulle dock jättegärna velat stanna längre. man hinner inte direkt ta igen 6 år på ca 6 timmar...
Min familj är helt jävla fucked upp. 4 helsyskon är vi, sen har vi 3 halvsyskon, sen har pappas föredetta fru 3 söner (alltså var de mina låtsas/styvbröder förut), Stickan (min låtsaspappa) har 2 barn, och ja, nu ska pappa gifta sig med en tredje kvinna som har 3 barn sen tidigare. OCH DOM HAR JAG ALDRIG TRÄFFAT!!!!!!!!!!!!!!!!!! What the fuck!!?! Och nu har mamma och Stickan flyttat isär. Kul, kul, kuuuuuuuul om dom träffar nya så småningom. Nya jävla "familjemedlemmar". No, no, no jag avstår gärna.
Nu känner jag att jag sitter här och blir lite upprörd. Men ja, har jag inte rätt att sitta och svära lite över min totalt jävla misslyckade familjekonstruktion? Va? Inte så jävla underligt att man inte vet var man hör hemma eller vem man är emellanåt kanske.

Nejmen att ha en uuuuunderbar lördagsnatt allihop så ska jag bara vänta på att Andreas kan komma hem igen och tvinga honom att säga att han är min egen familj.