Men så nära får ingen gå

Suck och stön!
Jävla, jävla kväll och natt.
Bara så fruktansvärt mycket
frustration och tankar som
spränger i hela min kropp.

Pang, där rök mina sista
hjärnceller, bom där rök
mitt sista hjärta.
Ursäkta röran, vi bygger om.
I slutänden kanske det blir
en ny, förbättrad Kristina.

"Så nära får ingen gå"
och ibland tänker jag
aldrig låta er komma.
Jag tycker inte om det längre.
Inte så mycket i alla fall.
Saknar känsel i fingertopparna.

Känns som att jag ramlar
och slår mig på världen
emellanåt. Tror nog inte att
det bara är jag som har dålig
balans, men jag kanske
klagar mer än vad andra gör.
Jag vet inte hur man får
balans i detta liv.

Och folk dör, de dör och dör
och dör. Det funkar inte för mig.
Jag är inte okej med det.
Tänker du dö tänker jag inte
fortsätta älska dig.
Tänker du dö före mig
tänker jag inte älska dig. Alls.
Okej?

Kommentarer
Postat av: Therese

Jag ramlar aldrig, men det är för att jag redan ligger ner.

2007-10-05 @ 08:28:09
URL: http://ladykiller.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0